Dikter

Vintersolståndet


Månskenet lyser upp

Nyanländas båt

Skall de sändas bort

När de nyss funnit ett fort,

Vågar de dröja till dagen synar

Stadens bakgårdar, livsöden

Och gator ner ifrån upp?

I regnbågens krans

Låt unga män kyssas

Androgyner kramas

Förtvivlade liv omfamnas

Från Skinnaviksbergets utsiktspunkt

Luktar än garvat skinn men tunt

I 1800-talets sena minnen

Ålades gator tomt

Då de osynligt vilsna reste ut

Nu är det hemvändandes stund

Må de finna plats i denna vinternatt

Må de stanna till natten lyfter hatt

Hem