Dikter
Vintersolståndet
Månskenet lyser upp
Nyanländas båt
Skall de sändas bort
När de nyss funnit ett fort,
Vågar de dröja till dagen synar
Stadens bakgårdar, livsöden
Och gator ner ifrån upp?
I regnbågens krans
Låt unga män kyssas
Androgyner kramas
Förtvivlade liv omfamnas
Från Skinnaviksbergets utsiktspunkt
Luktar än garvat skinn men tunt
I 1800-talets sena minnen
Ålades gator tomt
Då de osynligt vilsna reste ut
Nu är det hemvändandes stund
Må de finna plats i denna vinternatt
Må de stanna till natten lyfter hatt
