Till Hermann Hesse


I barndomens trädgård

Flög fjärilar runt tagetes

Tjuvade dess nektar

Och snurrade upp i trans


I ett poppelträd

Flaxade en liten råka 

Pockade på en gren

För livets små trösteämnen


Människoarten däremot

Hyste in sig vilse

Lekte ur sin ångest

Skolade sig till att bli vuxen


Än fanns tid att längta tillbaka

Än var tillåtet att stiga ned

Till trädgården där Jaget lämnat

Minnen av citronfjärilar och träd


Må ensamheten leda till torka

Må tu-samheten vara en tröst

Gemenskapen slog bort bekymren

In i glömskans mojnande höst



Bilder på Hermann Hesse museet

Dikter

Hem