Till Gunvor


På Jan Allans födelsedag flög jag till Norden

och anlände till ett bläcksvart Norrtälje.

Två dagar senare föll Berlinmuren och vi med den i glömskan.

Jag åkte tillsammans med ett flertal andra nyanlända flyktingar i en buss norrut.

Vi såg staden Sundsvalls bländande stjärnor blinka förbi

Och andades in lukten av pappersmassa från SCA:s massafabrik i Timrå.

Vi kom till en flyktingförläggning

Och mottogs av godhjärtade eldsjälar som på tusen olika sätt bjöd oss in till sin vardag,

en vardag som också skulle bli vår.

Nydemokrati var för första gången ett parti representerat i Sveriges riksdag.

Invandrarministern Birgit Friggebo sjöng ”We Shall Overcome” i Rinkeby


Finns en väg till integration?

Hur hjälpa helt främmande människor att känna sig delaktiga i ett nytt samhälle?

Gunvor visste hur man bemöter människor.

Du frågade inte varför jag kom till Sverige

Du frågade inte vad jag hade varit med om.

Jag avkrävdes aldrig en förklaring

Jag blev sedd mitt i mina osäkra steg

i det förlovade landet, Sverige.

Nuet och framtiden var det enda.

Dagens flyktingströmmar är befläckat av rasism,

främlingsfientlighet och onda populistiska högerkrafter.

Men jag kan vittna om de goda människorna

Jag vill berätta om dig, Gunvor.

Till dig kom jag i samband med någon mässa eller någon fest i kyrkoförsamlingen.



Dikter

Efteråt hjälpte vi alla med att diska porslin och borsta koppar rent,

i den vattenfyllda diskhon, ett sätt att spara på vatten,

allt detta under din lågmälda och lugna ledning.

Jag kände mig alltid välkommen att komma hem till er,

Jag var djupt imponerad av att se små gurkplantor och tomatplantor

växa i krukor vid fönstret.

Dina gröna fingrar kultiverade även mig genom att låta mig ta del av din vardag på ett okonstlat och kärleksfullt sätt.

Tack kära Gunvor för ditt stöd när jag behövde det som mest.

Tack för din generositet och gästvänlighet under det svåra väntans år

och tack för din vänskap som

sprider livsglädje och ro

var gång vi talas vid på telefon

Hem