Drömmar

Hem

Kuala Lumpur


Prinsessan Victoria är på besök. Hon är klädd i kjol. Är inte sminkad. Folket har samlats på en teatersalong. PJ har redan fått sin bok signerad. Jag är klädd i kjol och lämpliga skor, enkla men eleganta. Jag går fram och lyckas i sista stund, innan prinsessa Victoria lämnar salen, be om signering. Samtidigt tänker jag att jag inte brukar göra så. Jag plockar fram min bok. Hon tittar nyfiket på vad det är för roman. Imre Kertész, säger hon. Jag är förvånad eftersom jag egentligen hade tänkt mig en annan bok. I nästa scen sitter jag bredvid prinsessa Victoria. Hon sitter höger om mig. På min vänstra sida har jag Tali. I mitt och prinsessa Victorias knä sitter två pojkar cirka 2-3 år gamla. Den ene pussar henne på hennes röda mun. Den andre pojken är blyg. Vi sitter tätt intill – alla fyra – så man ser prinsessa Victorias mun och vita tänder leende i närbild.

-Åh! Vad jag saknar Liam! Säger jag.

-Varför har ni inte egna barn? Frågar prinsessa Victoria. Jag är beredd att berätta men hon väntar inget svar.

-Här letade en kung (från Filippinerna eller Thailand?) efter en Kuala Lumpur, säger hon och skrattar. Han menade att om vi inte har ”ku alla lumpur” hur han då kan finna en rebellisk kvinna.