Klockan som inte ville dö


Jag är en klocka på ett nattygsbord

en väckarklocka i svart, blank o god.

Jag ryms i en hand, är varm o ta,

mitt hjärta bultar tiden bra.

Jag gillar mitt värdpar,

de älskar varann med livets mått.

Efter en kärleksakt eller två,

somnar de ljuvligt intill gott.

En natt var älskogen vild,

de kysstes o slängde oss kring.

Jag blev yr av att falla,

tappade andan, började darra.

Jag stannade o var stum,

lyssnade ensamt i deras rum.

Det var ljuvligt det var gott,

jag blev svag av rörelsernas mått.

De steg upp glatt o piggt,

plockade undan saker o ting.

Han var trött ville sova,

slängde mig torrt i en låda.


I ensamheten såg jag att,

visaren bar mig matt.

Var det ödet att hamna till sist

i en sliten låda full av nihilism?

Jag ville ej dö, inte bli glömd,

ville se gryningen i horisonten gömd.

Dikter

Jag sparade krafterna, gick sakta fram

o andades djupt i kramp.

Jag ville leva det var mitt krav.

Jag skrek, rös, gjorde mig till,

ringde oavbrutet minuterna in.

Hon vaknade undrande sa,

vad är det som hörs så bra?

Hon steg upp o lyssnade till,

kom till lådan o tittade in.

Hon tog mig i sin hand rörde mig ömt,

lade mig på nattygsbordet skönt.

Idag är jag glad, jag är kry,

de älskar mig, jag är fri.

Ring ring ring, upp med flit!

vakna till världen jag är en myt.

Hem