Fyllis och Flora


Ensam tillgiven het

Dit lakan Fyllis bära

Till kvinnan som känt han

Må ingen besvära

Dyster som en lukt hos den

Religiösa pöbeln

Rentvått sig ej rykten

Farao förbjöd en

Sen famnar Fyllis under bar

Himmel Flora föga

För han ej vill dra kameln

Genom nålens öga

Han i väder pratar strunt

Fast med later höga

Han som endast kärlek vill

Urmoderns kvävda sköka

Flora genom valven ha

Kärlekens förmåga

Sedan i världen undkomma

Hålet Fyllis ständigt söka

Evigt i salighetens hymn

Flora famna Fyllis

Fyllis fylla Flora

Av rent humanism


Dikter

Hem