Fyllis och Flora
Ensam tillgiven het
Dit lakan Fyllis bära
Till kvinnan som känt han
Må ingen besvära
Dyster som en lukt hos den
Religiösa pöbeln
Rentvått sig ej rykten
Farao förbjöd en
Sen famnar Fyllis under bar
Himmel Flora föga
För han ej vill dra kameln
Genom nålens öga
Han i väder pratar strunt
Fast med later höga
Han som endast kärlek vill
Urmoderns kvävda sköka
Flora genom valven ha
Kärlekens förmåga
Sedan i världen undkomma
Hålet Fyllis ständigt söka
Evigt i salighetens hymn
Flora famna Fyllis
Fyllis fylla Flora
Av rent humanism
