Essäer

Hem


Femininiteten


I den här essän vill jag utifrån den lästa litteraturen ge prov på kvinnofrågan som en kontinuerlig fråga förr som nu. Från 1920-talets emancipationskamp med Kata Dahlström till dagens Judith Butler och hennes jämlikhetssträvan gör samma fråga sig gällande nämligen grader av femininitet och föreställningen om den. Gårdagens kvinnofrågor handlade mest om frihet utifrån synen på män respektive kvinnor. Dagens genuskamp bygger på en önskan om jämlikhet och identitet. Frihet och jämlikhet är i båda fallen konstant återkommande frågor. Utifrån Emma Severinssons avhandling Moderna kvinnor kan jag urskilja tre kategorier i hennes resonemang.


a) Den moderna kvinnan som en biologisk och social konstruktion – Under mellankrigstiden framhävdes moderskapet och barnalstringen för nationens bästa. Kvinnor i krigstid fick lov att dra sitt strå till stacken. Däremot fanns en tydlig gränsdragning mellan kvinnan i hemmet och krigstjänsten. Den manhaftiga pariafemininitet som Mimi Schipper pratade om provocerade männen. Pariafemininitet utgjorde ett hot ”genom att göra anspråk på att ta över mannens ansvar som familjeförsörjare.” Kvinnor fick t.ex. efter ”familjeförsörjarprincipen” år 1906 lägre löner än sina manliga motsvarigheter. Den svenska regeringen fastställde därmed att löner skulle bli ”beroende av kön.”


b) Den moderna kvinnan och hennes kamratskap mot mannen. Här citerar Severinsson Joan Wallach Scotts kritik mot den konsumtionsbenägna kvinnan som objekt ”enfranchisement of women.” Kvinnokroppen blev statens angelägenhet.

De kroppsliga kännetecknen kom i fokus. Man skulle kanske kunna uttrycka det så att den moderna mellankrigstidsmänniskan frågade sig vilka roller som kunde passa in i formen. I samma anda blev de samhälleliga funktionerna könskodade. Karin Hassan Jonsson skriver i kapitelavsnittet ’Genus’ att ”[e]n viktig aspekt är att genus också verkar utanför mäns och kvinnors kroppar. Olika fenomen har genom historien också könskodats.”


c) Den moderna kvinnan som könlös - Kvinnohistoria blev genushistoria delvis efter en idé om den könsneutrala medborgaren. Judith Butler anser att kön enbart är en social konstruktion. Butler har inte valt femininitet i motvikt mot maskulinitet. Det handlar snarare om grader av den feminina i oss alla. I det avseendet står vi alla jämlika.


I det följande kommer jag konkretisera kvinnorollen under mellankrigstiden.

Den traditionella kvinnobilden gick ut på att kvinnan var skyldig att bidra i krigstid. Dessutom skulle hon sedan gå tillbaka till sina gamla roller när männen kom tillbaka från kriget. En föreställning om kvinnan som inte längre fanns. Hedenborg och Kvarnström citerar ur Östergöta Correspondenten hur man i förminskande ton beundrade sina ”små rara räknemaskinsflickor” och deras ”välmanicurerade naglar”.  Även Severinsson ger ur tidskriften Charme många liknande exempel. Synen på ”en vit, sund och hygienisk kvinnokropp” hade ett politiskt syfte som ville befästa föreställningen om kvinnan i nationens tjänst.


Jag tänker att samhällsengagemanget för kvinnors del också var av nödvändighet och inte bara av ideologiska skäl. Många kvinnor blev fortsatt samhällsengagerade ofta för att rätt och slätt kunna försörja sig och sin familj. Andra diskursiva faktorer som t.ex. emigrationen till USA bidrog eventuellt till större medvetenhet och kunskap om vad som skedde över Atlanten. Fram till 1930-talet hade närmare en och en halv miljon svenskar flyttat till USA, skriver Susanna Hedenborg och Lars Kvarnström i boken Det svenska samhället, 1720-2018. Severinsson nämner historikern Gunnar Qvist som ansåg att ”kvinnoöverskottet” forcerade den emancipatoriska utvecklingen. Tekniken neutraliserade möjligen könsrollerna något. Arbetarkvinnor behärskade tekniska nymoderniteter, som skrivmaskinsarbete, telefoner och andra kontorsarbeten. I fråga om kroppsstyrka hanterade de också tunga arbetsuppgifter i ammunitionsfabriker. Kvinnors förändringsbenägenhet uppfattades negativt av män. Föreställningen om pariafemininitet skrämde de återvändande krigsmännen, som trodde att de skulle tillbaka till samma gemytliga hem de en gång hade lämnat. Severinsson citerar ur Marshall Bermans bok Allt som är fast förflyktigas och menar att ”[m]oderna människor drivs både av en vilja till förändring av sig själv och världen och en fruktan för samma förändring […] i moderniteten, ryms också en nostalgi, en längtan efter ’det förmoderna förlorade paradiset’.”


Den moderna kvinnan skulle vara kamratlig och hänförande mot sin man. Wiesner-Hanks med författarna skriver om och citerar ur Vera Brittains dagbok. Hon återvände hem kraftigt märkt av krigets fasor. Ändå bildade hon familj och skaffade barn. I början av kriget hade hon en stark krigslusta och bävade för att England skulle förklara sig neutral i kriget. I krigets slutskede ångrade hon sig och blev en antikrigsveteran. Hennes patriotism förändrades i takt med att hon som så många andra miste sina närmaste och kom hem bedrövad och nedslagen. Jag tänker att hon symboliserar den kärleksfulla patriotiska modern som gick tillbaka till sin moderliga plikt. Hon var också aktiv i jämlikhetsfrågan.

Jag tänker att samhällsfrågorna engagerade kvinnor i alla samhällskategorier. Deras roller hade ibland en moraliserande och normgivande effekt. Kata Dahlströms för sin tid radikala emancipationskamp landade i god jord i och med att allmän rösträtt med viss inskränkning infördes i Sverige år 1921, i England först sju år senare 1928. Kvinnokroppen diskuteras i olika länder idag, t.ex. i samband med abortlagar. Vissa stater anser sig fortfarande ha rätt till kvinnors kropp som om den endast vore en reproduktionsmaskin.


Den tredje kategorin som jag inledningsvis presenterade berör också reproduktionsfrågan. Dagens kamp handlar snarare om könsneutrala medborgare. Pronomen hen registrerades först i Svenska Akademiens Ordlista (SAOL) år 2015. Jag tänker att vårt postpostmoderna genussamhälle också handlar om ”gränsdragningar av emancipation och delaktighet i det moderna samhället”, en formulering jag lånat av Severinsson. Jag kommer att tänka på en debattartikel i Dagens Nyheter den 28 januari 2021, där en av våra tongivande feminister Nina Björk ställer sig oförstående till dagens könsneutrala medborgare som är anhängare av Judith Butler. Björk insisterar på kvinnans biologiska särart medan Butleranhängare söker en överskridande identitet. Det tycks mig vara så att nu är cirkeln sluten och nu får hen i kontinuitetens namn börja kampen på ny kula.


I sin avhandling framhåller Emma Severinsson avfeminisering av den muskulösa kroppen och hur långt ”moderniteten skulle bejakas utan att hota femininiteten”. Severinsson klargör modernitetens gränsdragningar, genusordning, grader av femininitet och föreställningar om den feminina kroppen. Severinssons avhandling synliggör kvinnorörelsens successiva övergång till att vara en feministisk kamp. En annan slutsats är att vi till stor del har vunnit frihet och jämlikhet i vårt svenska samhälle idag med undantag av ett område, nämligen den könsneutrala medborgaren.

Jag tänker att viljan till reproduktion fortfarande är en kvinnosak i dagens politiska debatt. Pappor håller sig på avstånd och debatterar inte reproduktionsfrågan. Det finns fortfarande en föreställning om att frågan enbart hör till kvinnokroppen. Jag undrar om denna gräns går att överskrida i framtiden. Det är kanske något i överkant men jag avslutar med en fråga. Kan det vara så att aktivister i Judith Butlers led måhända väcker lika stark ilska hos dagens feminister som pariafemininitet framkallade hos män i mellankrigstiden?










Tryckta källor och litteratur:

Caine, Barbara, och Glenda Sluga, Europas historia 1780-1920, ett genusperspektiv, översättning Sissela Uisk (Stockholm, 2009).

Hassan Jansson, Karin, ’Genus’, i Henrik Ågren, red., Perspektiv på historia (Lund, 2015), 55-74.

Hedenborg, Susanna, och Lars Kvarnström, Det svenska samhället 1720-2018 (Lund, 2019).

Severinsson, Emma, Moderna kvinnor: modernitet, femininitet och svenskhet i svensk veckopress 1920-1933, (Lund, 2018).

Wiesner-Hanks, Mary E., Patricia Buckley Ebrey, Roger B. Beck, Jerry Dávila, Clare Haru Crowston, John P. McKay, A history of world societies (11th edn, Boston, 2018).