Hem

Exempel på ett drömarbete i grupp 


Drömmaren läser upp sin dröm: en dröm i tre sekvenser

Monte och hans fru är på besök. Han undrar mest över de vardagliga ritualer vi har här.

---

Jag befinner mig i ett hus på 2:a eller 3:e våning. Därifrån ser jag PJ komma in med min tavla, en akvarell med abstrakt motiv i A3-format. Jag går ner för att prata med honom. Han känner igen mig. Han ger den tillbaka till mig och kysser mig. Jag känner inte riktigt igen honom. Inte som jag hade föreställt mig. Han är något nonchalant i övrigt. Det kommer in en annan ung kille (hen?) som egentligen är konststuderande. Framför PJ frågar jag hen om jag får behålla tavlan. Hen säger blankt ”Nej, det får du inte. Du måste slänga den.” Jag förstår inte varför hen inte tar tillbaka tavlan utan vill att jag gör mig av med den. Jag undrar också hur PJ nu tänker när det har visat sig att tavlan inte är mitt eget verk. Jag ser hur PJ går hus efter hus i ett ödelagt villaområde och undrar vad som har blivit av folket (Jag är en betraktare och observerar honom på håll, uppifrån bakom honom).

---

Vi är tre som står i rad bakom en hög skolbänk (liknar bordet vid altartavlan i kyrkan, av vit, tung gips). En lärare K. kommer in och säger till oss att vi också kan bli ledare. Vi bugar och tackar. Men jag haltar på ena foten och blir kvar halvsittande på golvet. Jag lägger märke till mönstren vid bänkens kortgavel. Tecknen liknar bokstaven ps i det grekiska alfabetet eller bokstaven sh i det hebreiska alfabetet. Det finns många av dem ristade i gipsen. Några är upp och nedvända. Nedanför hälsar K. oss välkomna och går sedan tillsammans med sin grupp ut genom dörren.


Drömmen lånas till drömgruppen: samlade kommentarer från medlemmarna

I min dröm …

är jag glad och tacksam att få träffa människor, även Monte och hans fru. Kvinnan gör mannen. Är avvaktande och analyserande gentemot PJ. Två betydelsefulla möten har fått mig att tänka på många saker. PJ står för kärlek och ömsinthet. Jag är besviken att inte få behålla tavlan. Något har gått förlorat. En kuslig känsla. Stark förlust. Jag är överraskad att jag redan är befordrad och tacksam för erbjudandet att få anmäla mig till gruppledarkursen. Något kommer i vägen i alla fall. Destruktivitet som människor är kapabla till. Det gör ont när PJ går i det ödelagda området. Jag vet inte vad tecknen betyder. Jag är ärad att få se läraren K. Jag har någon hemlighet, ett tecken att tyda. Psalmen: ”Det finns ett tecken som skyddar mig, den väg jag går”. En dröm som handlar om mina drömmar och innersta önskningar. Min dröm är en metafor för ett drömarbete. Mörka hemligheter, skuggor, ödelagt liv där ute. Något vi har förstört. Tavlan har jag bara till låns. Jag lånar drömmen/tavlan av mina kamrater och gruppen. Ska jag kunna gå vidare måste jag slänga tavlan. Omfamnad och mottagen men jag får en annan hållning: stående sedan halvsittande. Kyssen är central. Mötet. Hur berörande en dröm kan vara. Sensuell. Höga Visan: ”Han kysser mig”. De små tingen. Att jag som Monte ser de små tingen. Tredje våningen är en metafor för det omedvetna. Andra våningen för den vardagliga. I min dröm finns det något jag värjer mig mot. Något som jag inte tar emot i drömmen. Det berör mig väldigt starkt men ändå har jag svårt att ta till mig. Djup existentiell betydelse. Gud är nådig. Jag får en kyss, får en bild av världen. Förvirrad över världen och hela den teodicé processen rinner ut. När jag själv kommer på fall, ett underläge, får jag från ett gott perspektiv granska tecknen. Hemlig mark jag befinner mig i. Ett skikt. Konststuderande blir destruktivitet. Skeletten av radhus. Från Monte och K. och andra människor får jag tre stående saker: dåtid, nutid, framtid.


Drömmen lämnas tillbaka till drömmaren:

Konststuderande var en HEN, en neutral person, som uppmanar mig att slänga tavlan för att kunna gå vidare. Den är till låns. Tavlan blir kanske en metafor för en ny etapp i mitt liv. Jag är besviken och förvånad att jag inte får behålla tavlan. Jag måste till och med förstöra den. Det är ett bevis på en avslutning. Ja, jag känner igen känslan av en stark förlust. Det går inte fler tåg. Det är en betydelsefull dröm. Kyssen är en hemlighet. Påminner mig om Jane Austen och hennes skrivande som en kompensation till den hon inte fick uppleva i sitt eget liv. För också tankarna till boken Lolita i Teheran, där litteraturstuderande skapar en illusion av det skrivna ordet. En chimär. Det gör ont när PJ går i det ödelagda radhusområdet. Jag känner kanske en viss skuld. De små tingens Gud (Arundhati Roy). Att jag som Monte ser betydelsen i de små tingen, tecknen, vardagliga ritualer. Far, patriarken som har berövat mig orden. Mina planer på att översätta Montes bok och även blir gruppledare för drömkurser kommer på fall. Men det tycks finnas grekiska/hebreiska tecken som jag verkar vara förtjust i. Jag vet inte vad de står för men jag känner en viss nyfikenhet och lugn att titta på dem. De är fängslande. Tre stående saker: dåtid; nutid; framtid.: tavlan; mitt hus och liv just nu; och de små tingens tecken som har av religiös innebörd, hebreiska eller grekiska, som jag är nyfiken på och vill dechiffrera.


Drömmen läggs åt sidan:

Har deltagit i drömgruppskursen i Ljungskile. På mitt jobb tar jag hand om bland annat hebreiska. Jag kommer att jobba mycket med hebreiska bokstäver framöver. Igår gick jag och en annan gruppmedlem på en skogspromenad. Vi badade i sjön och det kändes underbart. Först då släppte anspänningen i min kropp. Drömmen kom till mig på natten. Vi har flyttat till ett nytt hus som vi trivs med. För första gången på länge har jag känt att jag äntligen landat. Det är mitt hem. Det ligger fem radhus på andra sidan vägen.


Drömmen läses upp för drömmaren i DU-form: Medlemmar får här ställa öppna frågor

till drömmaren, detta för att hjälpa denne finna kopplingar mellan drömbilden och sin verklighet.


Orkestreringen innebär en sammanfattning av de viktiga detaljer som gruppmedlemmar

anser vara betydelsefulla. Det är viktigt att orkestreringen sker på ett sätt som återkopplar

drömbilden till den som drömmaren redan sagt. Man får med andra ord inte fastna enbart i

drömbilden utan skapa en ledtråd som binder drömbilden och drömmarens verklighet ihop.

Gruppmedlemmen får inte träda över den gräns som drömmaren har satt. Ramen är redan

bestämt av drömmaren och det är den som är orkestreringens utgångspunkt och förutsättning.   

Drömmar