Dikter

Du mänska!


Koltrasten sjunger kärleksord

Med vidunderligt mod

Att du är i förvandlingens lund

Koltrasten kvittrar i småtimmarna

Tilltrasslade händer håller i dig

Händer som inte har rört varandra sedan i ungdomen

Gudarna vet att du har försökt

Ena gången blir orden förvanskade

i de ungas täckta öron

En annan är sakramentet bestulet,

Av teknik, prylar och ett materiellt skymmer

En tredje gång…

Vad händer nu?

Genom vidöppna fönster

Fladdrar en fjäril ut

”Ingen hand kan fånga den,

men ändå berörs man av det”

…Vi händer nu

Vi är hiskelig nära

Bedagade av Vägmärken

Av blommor du vattnat

De ord du mantrat,

Glada för vi hållit oss nära

Men ledsna för vi inte nått fram

Förrän nu

Än är du saknad

Än i ånger och vemod

Skrider vi din väg

Till dig, vår älskade mor


Hem