Dikter
Du mänska!
Koltrasten sjunger kärleksord
Med vidunderligt mod
Att du är i förvandlingens lund
Koltrasten kvittrar i småtimmarna
Tilltrasslade händer håller i dig
Händer som inte har rört varandra sedan i ungdomen
Gudarna vet att du har försökt
Ena gången blir orden förvanskade
i de ungas täckta öron
En annan är sakramentet bestulet,
Av teknik, prylar och ett materiellt skymmer
En tredje gång…
Vad händer nu?
Genom vidöppna fönster
Fladdrar en fjäril ut
”Ingen hand kan fånga den,
men ändå berörs man av det”
…Vi händer nu
Vi är hiskelig nära
Bedagade av Vägmärken
Av blommor du vattnat
De ord du mantrat,
Glada för vi hållit oss nära
Men ledsna för vi inte nått fram
Förrän nu
Än är du saknad
Än i ånger och vemod
Skrider vi din väg
Till dig, vår älskade mor
